När det räcker att vara jag

Under den senaste tiden har jag ofta uppmärksammat hur långt det räcker att bara vara jag, att inte behöva prestera eller göra något speciellt för att vara till nytta för andra människor. Att det snarare är i varandet och närvaron jag verkligen gör skillnad. 

I den värld vi lever i är tempot ofta högt och mycket av vårt fokus ligger på att göra och prestera. Både för att vi ska nå de mål vi drömmer om och för att vi ska känna oss ok i andras och våra egna ögon. Mycket av det vi väljer att göra och lägga vår energi på kommer dessutom från föreställningar om hur man ska vara och göra för att anses vara duktig, hjälpsam och framgångsrik. Det är egentligen inte vår innersta längtan. I den här strävan är det lätt att glömma bort att bara vara, att lyssna in sig själv och att verkligen se och möta andra. Det är som att det alltid finns en yttre mall vi försöker fylla och hur mycket vi än kämpar når vi inte hela vägen fram.

Sedan fyra månader tillbaka har jag deltagit i kommunens frivilligarbete genom att träffa en äldre dam som har svårt att komma ut och därmed är mycket ensam. Det har varit ett perfekt sammanhang för mig att bli uppmärksam på hur stor skillnad jag faktiskt gör genom att bara vara utan att prestera något speciellt. Till en början funderade jag en del över vad jag borde prata om och vad vi borde göra när vi ses, vad behöver jag kunna eller hur behöver jag vara för att möta en äldre person på bästa sätt? Men ganska snabbt insåg jag att genom att bara vara närvarande och nyfiken i stunden ger jag henne något värdefullt, nämligen kontakt och medmänsklighet. Det handlar inte om att leverera något annat än mig själv och min närvaro i stunden. Uppdraget ger mig stor mening och glädje och jag är tacksam för hennes uppskattning och de fina stunder vi delar. 

Att bara vara i relation till mina barn gör också stor skillnad. Att inte hela tiden leverera att vara mamma utifrån de föreställningar jag har kring hur man då är utan att möta dem med närvaro och nyfikenhet skapar kontakt och samarbete. När jag släpper på min prestation tillåter jag även dem att släppa sin prestation. När vi kan släppa våra strävanden och förväntningar på varandra får vi mer uträttat med värme och glädje. Vi delar ett varande som är sårbart och mänskligt och får oss alla att växa som människor.

Hur ofta möter du andra människor i varande och utan förväntningar?
Testa att uppmärksamma dig själv på vilka krav och förväntningar du sätter på dig själv och andra i olika situationer och relationer. Utmana dig med att släppa dem och bara vara i relationen, se vad som händer.