Hjärtats väg
Att följa min själs längtan för mig framåt på ett helt annat sätt än att följa min personlighets önskningar och prestationer. Det ger mig mycket mer tillfredställelse och en inre bekräftelse. Men det är också stundtals jobbigt och läskigt när själen pekar i riktningar som är helt nya för mig och där jag går en väg som ingen annan i min närhet har gjort eller gör. Ofta känns det samtidigt spännande och roligt och det är vad som får modet att till slut bli större än rädslan. Längs vägen har jag också hittat andra som utforskar sin resa och vi kan dela och stötta varandra.
Att följa min själ ser jag som hjärtats väg. Där finns kärlek, glädje, öppenhet och sårbarhet. Det handlar om vad jag lär mig och hur jag växer som människa och i min medvetenhet. Själen och hjärtat bryr sig inte om logik och förnuft ur ett yttre perspektiv, det har inte med prestige eller bekräftelse från andra att göra. Det har varit och är en stor utmaning för mig att hitta värdet i mig själv även då jag inte tjänar pengar eller bidrar till samhället på de sätt som jag gjorde tidigare när jag följde normerna för den "lyckliga och normala" livsstilen. Jag får öva mig i att ta emot och inte bara att ge som jag tidigare var mer inställd på. Men också se att jag ger på så många fler sätt än genom det ekonomiska.
Längs hjärtats väg har jag utmanats att se min storhet. Det är lite läskigt att beskriva det i ord, men det betyder inte att jag känner mig större än någon annan, det har att göra med att inse storheten i oss alla och att jag inte längre ska förminska mig själv. Jag har förminskat mig själv och tilliten till min egen visdom på många olika sätt genom livet och det händer fortfarande ibland. (Livet är en resa med ständiga lärdomar och nya insikter.) Att se storheten i oss alla hjälper mig att lita mer på mig själv och det jag känner och upplever, att leta mina svar inuti istället för att blint lita på vad "experterna" säger. Det finns ingen annan som kan min historia och mina upplevelser på det sättet jag gör och det finns ingen metod som fungerar på alla. Jag tar in massor av information från olika källor och gör mig sedan en bild utifrån vad som känns rätt i mig. Och den bilden utvecklas och förändras hela tiden. Jag försöker vara öppen och inte stänga in mig i några "sanningar". Ju mer medveten jag blir desto mer nyanserad blir bilden och jag kan se nya aspekter av det jag tidigare trott på.
För mig är det här sättet att se viktigt även ur perspektivet som terapeut, mamma, fru, vän och medmänniska. Jag har en viss kunskap kring olika ämnen och jag har mina erfarenheter men alla människor känner sig själva och sin situation bäst. Jag kan lyssna, spegla och dela egna tankar och teorier som kommer upp i mig, men det är alltid den person jag möter som har sina egna svar. När jag är i kontakt med min storhet försöker jag inte hitta svaren åt någon annan, utan jag hjälper personen att hitta sina egna svar och se sin storhet.
Att följa min själ ser jag som hjärtats väg. Där finns kärlek, glädje, öppenhet och sårbarhet. Det handlar om vad jag lär mig och hur jag växer som människa och i min medvetenhet. Själen och hjärtat bryr sig inte om logik och förnuft ur ett yttre perspektiv, det har inte med prestige eller bekräftelse från andra att göra. Det har varit och är en stor utmaning för mig att hitta värdet i mig själv även då jag inte tjänar pengar eller bidrar till samhället på de sätt som jag gjorde tidigare när jag följde normerna för den "lyckliga och normala" livsstilen. Jag får öva mig i att ta emot och inte bara att ge som jag tidigare var mer inställd på. Men också se att jag ger på så många fler sätt än genom det ekonomiska.
Längs hjärtats väg har jag utmanats att se min storhet. Det är lite läskigt att beskriva det i ord, men det betyder inte att jag känner mig större än någon annan, det har att göra med att inse storheten i oss alla och att jag inte längre ska förminska mig själv. Jag har förminskat mig själv och tilliten till min egen visdom på många olika sätt genom livet och det händer fortfarande ibland. (Livet är en resa med ständiga lärdomar och nya insikter.) Att se storheten i oss alla hjälper mig att lita mer på mig själv och det jag känner och upplever, att leta mina svar inuti istället för att blint lita på vad "experterna" säger. Det finns ingen annan som kan min historia och mina upplevelser på det sättet jag gör och det finns ingen metod som fungerar på alla. Jag tar in massor av information från olika källor och gör mig sedan en bild utifrån vad som känns rätt i mig. Och den bilden utvecklas och förändras hela tiden. Jag försöker vara öppen och inte stänga in mig i några "sanningar". Ju mer medveten jag blir desto mer nyanserad blir bilden och jag kan se nya aspekter av det jag tidigare trott på.
För mig är det här sättet att se viktigt även ur perspektivet som terapeut, mamma, fru, vän och medmänniska. Jag har en viss kunskap kring olika ämnen och jag har mina erfarenheter men alla människor känner sig själva och sin situation bäst. Jag kan lyssna, spegla och dela egna tankar och teorier som kommer upp i mig, men det är alltid den person jag möter som har sina egna svar. När jag är i kontakt med min storhet försöker jag inte hitta svaren åt någon annan, utan jag hjälper personen att hitta sina egna svar och se sin storhet.