Att misslyckas
Under min utbildning till samtalscoach gick jag i egen coaching. Ett av de ämnen jag utforskade tillsammans med min coach var min rädsla för att misslyckas. Den har så länge jag kan minnas hållit mig tillbaka i vissa lägen då jag hellre valt att avstå från att göra saker för att inte riskera att göra fel, dåligt eller misslyckas. Det har varit ett effektivt skydd för att jag inte ska känna mig rädd, osäker och bortgjord men det har också gjort att jag gått miste om upplevelser och utveckling.
Som hemläxa mellan två sessioner fick jag vid ett tillfälle i uppgift att fundera över och skriva ner vad jag upplever som lyckat respektive misslyckat och vad jag tror andra säger om/till mig när jag misslyckas. Efter att jag verkligen hade funderat över det och inte bara svarade det mina invanda tankar och reaktioner sa mig var det här är vad jag antecknade kring det.
Vad säger andra om mig när jag försöker eller misslyckas
- Vad modigt
- Bra att försöka och öva
- Bättre lycka nästa gång
- Övning ger färdighet
- Haha, vad rolig du såg ut!
- Skönt att någon annan är sämre än mig
- Du har mer glädje än teknik
- Det där var inte din grej
- Du behöver öva, du är inte bra på det där
- ...
- Att få kontakt
- Att försöka
- Att få respons
- Medvetenhet
- insikt och lärdom
- resultatet kan glädja men det är inte avgörande, gör saker med glädje och nyfikenhet så blir inte resultatet lika viktigt
- Att se och vara tacksam för det motstånd jag får som ger mig insikt och utveckling
Misslyckat
- Att gräma mig över något jag inte vågat eller fått ett nej kring
- Att inte hitta lärdomen i det jag gjort utan istället trycka ner mig själv med det.
Helt plötsligt kunde jag se att det inte alls var så farligt som mina automatiska omedvetna tankar hade målat upp, att försöka och kanske misslyckas. Det är större risk att jag ångrar det jag aldrig vågade testa än att testa och inse att det inte är min grej, eller kanske göra som de stora uppfinnarna och inse att misstaget i sig var den stora upptäckten.